Beschreibung:

Objektsbeskrivning EINAR JOLIN 1890-1976 Självporträtt, Paris 1914 Stämpelsignerad Einar Jolin Blyerts på papper, 20 x 13 cm. PROVENIENS Familjen Jolin På Glasbruksgatan i Stockholm hade Konstnärsförbundet en skola i början på förra seklet. Dit sökte den unge Einar Jolin och blev antagen utan tvekan efter att hans blivande lärare, Karl Nordström sett hans teckningar. Jolin blev snabbt bekant med järngänget i den krets som August Brunius så småningom skulle döpa till 1909 års män; Isaac Grünewald Leander Engström Birger Simonsson och Gösta Sandels På denna fria akademi gick "en massa individer med långt hår, stora halsdukar och slokhattar som sattes på sned på ett sätt som verkligen imponerade på mig som bara var sjutton år och den yngste i laget. Den mest fantastiska av dem alla var naturligtvis Isaac som hade längre och korpsvartare hår än alla andra och en fladdrande lila halsduk. Vi blev goda vänner." Men förbundets skola stängde efter vårterminen 1908 och tillsammans med Grünewald for Einar Jolin till Paris och Henri Matisses målarskola. Många av kamraterna från Stockholm möttes i den franska metropolen. Andan på Matisseakademien var god och lärorik och inte minst för Jolin blev åren hos den franske mästaren av stor betydelse, men kanske ska man trots allt inte överdriva Matisses inflytande på de unga adepterna. Einar Jolin tog starka intryck av alla sina besök på Louvren där han inspirerades av mästare som Rubens, Watteau och Chardin. Han tog även starka intryck av andra samtida konstnärer. Även den orientaliska konsten på Musée Guimet väckte hans intresse och denna speciella vurm för Fjärran Östern skulle så småningom visa sig i konstnärens eleganta, smått puristiska, stilleben med bland annat kinesiska föremål. Det var först på 1500-talet som stilleben framträdde som ett självständigt motiv i västerländskt måleri men konstformen var tidigt betydelsefullt i orientalisk konst och man försökte sig även på motivet i grekiska och romerska mosaiker. Sedan 1700-talet har stillebenmåleriet varit mycket populärt och fick ett ytterligare uppsving genom upptäckten av det japanska träsnittet på 1800-talet. Orientalisk påverkan, puristiskt eller ej, elegant är i alla fall denna uppställning med margueriter i vas. Einar Jolins eftermäle av teckningar är rikt. Dom visar prov på en brilliant uppfattningsförmåga formad i några enkla handrörelser över den vita pappersytan. Att Einar Jolin nått detta mästerskap beror nog till stor del på att han följt sin linje med en typ av envishet som enligt en känd definition är lika med genialitet.