Beschreibung:

AXEL FAHLCRANTZ 1851-1925 Stormfågeln Signerad och daterad A- Fahlcrantz 1916. Olja på duk, 98 x 158 cm. Originalram. Betitlad och signerad "Stormfågeln / Axel Fahlcrantz", på en etikett på spännramen. . Titeln på målningen, vilken är konstnärens egen, härstammar från molnformationens likhet med flykten hos fågeln med detta namn, Stormfågel, en individ av en ordning oceanlevande havsfåglar (bland andra albatrosser, liror och stormsvalor). Arten beskrevs första gången 1761 som Fulmarus glacialis av Linné baserat på ett specimen från Spetsbergen. Vid västliga stormar, främst på hösten men ibland även på våren, kan de ses längs Sveriges västra kust. Målningen är troligtvis identisk med någon av de storformatiga målningar med titlar som Molnet, Solbelyst moln, Belyst moln, Aftonstämning med flera vilka ingick i det flertal utställningar av Fahlcrantz' verk som hölls efter hans död. . I katalogen över minnesutställningen efter Axel Fahlcrantz död, vilken hölls på Konstnärshuset i Stockholm i december 1926, skrev Gottfried Kallstenius förordet. Fahlcrantz och Kallstenius måleri har motivmässigt beröringspunkter, även om deras temperament är diametralt motsatta. De delade också intresset för musik och de var bägge vid sidan av sina konstnärskap verksamma som kompositörer. I sin beskrivning av Fahlcrantz verk berör Kallstenius det senare: "Under tidiga mandomsår - det var först efter sitt 25:te år som han började måla - var dagens klara påtaglighet för honom ett lika kärt och lika inspirerande motiv som skymningens eller nattens mystik. Men ju äldre han blev, dess mera svunno tingens realiteter i en svärmisk och mystisk mer anad än skådad värld, som han i den svenska konsten varit ensam om att skapa. Framförallt älskade han molnen och eterns beslöjade genomskinlighet, de tysta, sovande vattnen och den ändlösa horisonten. Man kan säga att hans måleri var musikaliskt betonat." . Axel Fahlcrantz tillhörde både på fädernet och mödernet en konstnärligt begåvad släktkrets. Hans farbröder var landskapsmålaren Carl Johan Fahlcrantz (1774-1861) och ornamentsbildhuggaren Axel Magnus Fahlcrantz (1780-1854). Från sin morfar, skalden J. D. Valerius, ärvde han sin musikaliska begåvning. Han växte upp i Västerås där hans far var biskop. Fahlcrantz var klasskamrat med Arvid Mauritz Lindström vilken även han kom att bli landskapsmålare. Fahlcrantz studerade vid Konstakademien 1874-76 i avsikt att bli skulptör. Han slog emellertid senare om. Först vid 25 års ålder började han studera landskapsmåleri under professor P. D. Holm. I nära anslutning till den franska friluftsrealismen utförde han under 1870- och 80-taIen en rad friska och omedelbart uppfattade naturstudier. Tidigt övergick han emellertid till stämningsmåleri och framstod snart som en skymningens och nattens musikaliska tolk med solnedgångar, månsken och dimmor som specialitet. År 1885 anslöt han sig till opponentrörelsen mot akademien och tillhörde några år Konstnärsförbundet. Han invaldes 1890 i Svenska konstnärernas förening i vars utställningar han deltog. Han utställde även med Konstföreningen i Stockholm samt deltog i utställningar bland annat i Berlin, München och Rom. Separat framträdde han 1907 på Konstnärshuset (Stämningar och ljuseffekter) och 1910 på Konstakademien. I samband med den senare gjorde konsthistorikern Johnny Roosval följande träffande betraktelse över hans måleri: "Man frapperas af färgens i vår tid så ovanliga lätthet. Desto mer förvånar det, att en konstnär, med bibehållande af den denna nattens lenhet, i touchen, kan ge så mycket rörelse åt färgytan. Hon dallrar verkligen under ljusvågorna, känsligt buktad och fasonerad under penselns strykande i olika riktningar." . I stort sett var Fahlcrantz dock motståndare till konstnärlig partibildning och levde under senare år isolerad. Han tog medvetet avstånd från tidsbetonade åsikter och smakriktningar. Hans konst blev alltmera dekorativt förenklad till sin hållning och anknyter i sin naturlyrik till farbrodern Carl Joh