Beschreibung:

CARL SKÅNBERG 1850-1883 Vy från Rio del Ognissanti med till höger trädgårdsingången till Giustinian alle Zattere palatset och i bakgrunden chiesa dei Gesuati, Venedig Signerad C. Venezia och otydligt daterad (sannolikt 82). Olja på duk 54,5 x 32,8 cm Som många andra konstnärer i sin generation kom Carl Skånberg från enkla förhållanden. Själv var han förtegen om sin bakgrund. Fadern var skomakare och försvann tidigt medan modern flyttade till Stockholm då sonen var liten.15 år gammal begav han sig till Stockholm där han fick jobb som skyltmålare. Han studerade vid Konstakademien 1871-1874 och blev kurskamrat med bland andra Ernst Josephson Carl Fredrik Hill och Carl Larsson Han var populär bland sina vänner och under smeknamnet Skånis blev han medelpunkten i den svenska kamratkretsen i Paris som levde ett bohemiskt liv, ofta på krediter, i väntan på den stora berömmelsen. Det finns många anekdoter om hur han alltid fann på råd, trots den emellanåt skriande bristen på pengar. Ernst Josephson målade hans porträtt vintern 1880, en skildring som väl överensstämmer med beskrivningarna av hans person: spirituell, slagfärdig och med en självmedveten uppsyn, klädd som en gentleman. Det hör till saken att S var mycket kort, puckelryggig sedan barndomen och, med egna ord, "knappast någon Adonis". . Efter avslutade akademistudier begav sig Skånberg 1874 till Paris där han vann framgång och redan under den första våren lyckades han sälja flera tavlor. Sommaren 1875 besökte han Holland, vilket kom att ha avgörande betydelse för hans utveckling som målare. Där upptäckte han den motivkrets för vilken han för eftervärlden kanske är mest känd, hamnmotiven. Sin största framgång nådde han med målningen Hamnen i Dordrecht, ett framstående prov på Skånbergs skicklighet i valörmåleri, i att återge ljuset och luftens skiftningar och i att hitta oväntade perspektiv (Konstsamlaren Pontus Furstenberg köpte verket som nu finns på Göteborgs Konstmuseum). Redan under de första åren i Paris led Skånberg av en viss sjuklighet; i brev hem nämner han sin reumatiska feber. När hans hälsa försämrades och han insjuknade i astma var han tvungen att söka sig söderut, till ett mer gynnsamt klimat. I december 1880 for han med båt från Le Havre till Neapel och sedan vidare till Sicilien där han stannade i Taormina under våren. I breven hem är entusiasmen över det italienska landskapet överväldigande: Holland framstår koloristiskt sett som tungt och dystert medan det italienska landskapet "blixtrar som diamanter". Friskare och på gott humör gav han sig i kast med att i snabba skissartade studier återge det sicilianska landskapet med dess byar. Än mer betagen blev Skånberg i Venedig dit han reste senare på våren 1881. I ett brev till Fredrik Tjulander skriver han "Broder, jag vet ej om jag drömmer, men hela denna vinter har varit en ljuf dröm, måtte uppvaknandet bli detsamma. Wenedig överträffar allt som jag har sett; hur har man kunnat måla och dröna bort sin tid på andra platser; jag säger som Faust: gif mig ungdom, ungdomen åter" . I Venedig samverkade alla intrycken av stadens skönhet, hettan och ljuset.Trots den ibland olidliga värmen blev Skånberg kvar i Venedig över sommaren och målade. Han återkom följande sommar och höst och målade då sitt kanske främsta verk, Canale Grande i Venedig. Kompositionen är där djärvare än förr och koloriten i grått och blått återger på ett övertygande sätt den regngrå stämningen i staden. Målningen var en gåva till Josephson som i sin tur donerade den till Nationalmuseum i Stockholm. . Den aktuella målningen är troligen målad samma år och vid samma tid på året, hösten. I det aktuella katalognumret har han återgivit Giustin alle Zattere , ett av Canal Grandes alla marmorpalats "af åren märkta, huru sagolika de ser ut, drömmande om flydda storhetstider;dertill kommer färg, fin och gudomlig" för att använda Skånbergs egna ord. Framför palatset ligger en svart gondol förtöjd vid en av de röda gondolstolparna som bildar reflexer i v