Beschreibung:

BYRÅ, stockholmsarbete i rokoko, signerad CLN (Christian Linning, mästare i Stockholm 1744-1779), fanerad med valnöt, brännförgyllda bronsbeslag, övre lådans baksida med text "Jag Fredricka Charlotta von Aken fått denna Birå utaf min Kära Moder den 24 april 1794", övriga lådors baksida med text "Fredricka von Aken", höjd 84, 80 x 50 cm; fanerskador, ett senare lås PROVENIENS: Fredrika Charlotta von Aken (1780-1804), dotter till assessorn Frantz Joachim von Aken (1738-1796) och Sophia Kuhlman (1751-1814). Fadern, Frantz Joachim var en intressant figur med många yrkesroller i livet, exempelvis livmedicus vid hovet där han enligt uppgift ska ha kurerat konungen Adolf Fredriks svåra huvudvärk med en s.k. electrophor (se Svensk Läkartidning 1950:1, 1472-1478). Han var även uppfinnare och tog fram ett vid tiden modernt eldsläckningsmedel - det första i sitt slag - som han fick tillfälle att demonstrera på flera platser - bl.a. på Drottningholm inför Gustav III och hans hov år 1792. Frantz Joachim var även "provinsialapotekare" och förestod apoteket Hjorten i Örebro tillsammans med sin far Frans Mikael (tillika hovmedicus). Fredrika fick byrån i gåva vid 14 års ålder och sedan dess har den gått i arv inom släkten. HISTORIK: Christian Linnings (1706 - 1779) mer än 30-åriga produktion ger en tydlig och mycket intressant bild av hur det svenska stilidealet förändrades från senbarock till rokoko. Hans tidiga produktion präglades av inflytande från tyska, holländska och engelska ideal, men från 1750-talet syntes de franska influenserna starkast. Hans senbarocka, buktiga byråar ersattes successivt under 1760- och 70-talet av mer kvadratiska former. Linning var liksom många av tidens möbelsnickare mest känd för sina byråar, även om man i verkstaden tillverkade många andra möbeltyper som också föll inom schatullmakarnas skrå: skrivbord, toalettbord, kommoder, sekretärer, spelbord och mycket annat. Linnings byråer varierar i storlek, men har alltid smickrande proportioner, de är även rikt dekorerade med beslag. Med åren följde han vaksamt svängningarna inom smaken och tillverkade möbler i lättare och smäckrare former. Linning fanerade oftast i valnötsträ, i synnerhet under hans senare produktion, även om det finns exempel på fanerarbeten i ett stort antal träslag. Många av byråarna har förgyllda beslag och en krönskiva av svart kolmårdsmarmor, något som blev stilbildande för det sena 1700-talets möbelkonst. Möbler från Linnings verkstad finns idag på bland annat Drottningholms slott och i Nordiska museets samlingar. Linning lärde hos Christopher Wellendorph d.y. från 1730 och blev gesäll 1734. Efter ett avlagt mästarprov i form av en sekretär framför Stockholms snickerämbete 1746 fick han burskap samma år. 1744 blev han ämbetsmästare och var det fram till sin död 1779. Han var noga med att signera sina arbeten vilka idag ger oss en bra inblick i stilutvecklingen från senbarock till helt utvecklad rokoko. LITTERATUR: Anna Lindeman: Johan Christian Linning: snickarmästare i Stockholms snickarämbete 1779-1801, Stockholms Universitet 1998, Helén Johansson: Faneringstekniker under rokokoperioden och några av dess utövare, Carl Malmsten CTU och Linköpings Universitet 2004, Märta Holkers: "Den Svenska Möbelhistorien", Populär Historia 2008:3 Changes