Beschreibung:

LEANDER ENGSTRÖM 1886-1927 Falken, regnbågen, vattenfallet Signerad och daterad Leander Engström -18. Olja på pannå, 124 x 90 cm. UTSTÄLLD Minnesutställning, Konstakademien, Stockholm 1928 Svenska Konstutställningen LITTERATUR Nils Palmgren: Leander Engström Stockholm 1939, jämför Fjällvråken, vattenfallet, dalen från 1919, avbildad i färg mot sidan 32 Hans-Olof Boström m fl: Leander Engström Stockholm 1986, Ragnar Josephsons recension av minnesutställningen på Konstakademien i Stockholm, daterad den 6 maj 1928, sidan 10. Andra recensioner av samma utställning, signerade Gotthard Johansson och Hans Wåhlin, daterade i maj 1928, citeras på sidan 11 Jämför också Fjällvråken, vattenfallet, dalen från 1919, katalognr 64, avbildad i färg Ragnar Hoppe recenserade Leander Engströms utställning på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm 1919 och skrev bland annat: - Kunna ej de personer som stå främmande inför modern konst ens på denna utställning bli övertygade om att det nya inte blott är nytt utan även en erövring av nya stora värden både för vår känsla och för vårt formsinne, då vet jag ej om det någonsin är möjligt. Utdrag ur Ragnar Josephsons recension den 6 maj 1928: - Väl ingen samtida svensk expressionist har målat svenskt som Engström. I naturbilderna är han djärv, fri och självständig, en herre över sina domäner. Med den blick för väsentligt, som fransk konst lärt honom, tager han ut det kyligt strålande i luften, det brinnande klara i lokalfärgerna, detdånande vida i landskapsarkitekturen. Och efter åtskilliga års djupa förtrogenhet med denna natur anser han sig mogen att giva den, icke mer som yttre syn, men som en vision. Då, 1918-19, tillkommer dukar som Jakten på Halleberg, Fjällvråken, vattenfallet, dalen samt Falken, regnbågen, vattenfallet. Regnbågens och vattenfallets stolta broar, fjällfågelns och fjällets granna vingspetsar, allt hör ihop, allt är delar av ett och detsamma och målaren ger djärva dekorativa synteser av hela sin älskade norrländska bygd. Konstnärligt äro dessa saker högst fängslande, ibland med ett påbrå av modern teaterkonst, ibland av orientalisk ornamentik, men framför allt obestridligt och äkta Leander Engströmska. Leander Engström var norrlänning, född i Ytterhogdal, Hälsingland. Ett möte med Helmer Osslund på redaktionen för Sundsvalls Tidning, där Engström arbetade som kontorist, blev avgörande för den unge amatörmålaren och 1907 sökte han och kom in på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Målningarna vid denna tid var också mycket inspirerade av Osslund, de var färgstarka norrlandsskildringar. Vid juletid 1908 for Leander Engström till Paris, ditlockad av kamraten från Konstnärsförbundets skola, Isaac Grünewald Han skulle återkomma till Frankrike flera gånger före världskrigets utbrott. Så småningom skulle Engström muta in Lappland, särskilt trakten kring Abisko, som sitt speciella konstnärsrevir. Åren 1916 till 1919 anses av många som de rikaste och fullödigaste i Leander Engströms konstnärskap. De bildar tillsammans den egentliga expressionistiska perioden och det är nu vi kan uppleva konstnären som en helt självständig nordisk målare, en av de förnämsta i svensk konsthistoria. Första världskriget innebar att banden till Frankrike klipptes av - många hävdar att vi ska vara tacksamma för detta - matisseskolans inflytande och auktoritet hade mer eller mindre försvunnit, kärleken till Paul Gauguin hade avtagit markant liksom en stor del av Paul Cézannes inflytande. Det är nu som Engström knyter banden till den nordiska naturen allt starkare till sig och den konstnärliga uppgiften stegras i romantisk anda till närmast en förkunnelse. Men detta kräver sin tribut, alla hänsyn till familj och vänner måste stå tillbaka för det skapande arbetet. Han skriver i ett brev till hustrun: - Låt mig slippa känna mitt konstnärliga skapande som ett brott. Jag måste arbeta, stegra mitt uttryck och göra mitt allra yttersta, därför måste jag söka ensamhet och isolering. Det är svårt för dig och barnen