Beschreibung:

Objektsbeskrivning NICLAS LAFRENSEN D.Y. (1737-1807): porträtt föreställande friherre August Filip Armfelt (1768-1839) med pudrad peruk, halsduk med krås, klädd i blå uniformsrock med guldgaloner, gouache på elfenben, 4,4 x 3,4 cm, monterad i förgylld mässing, 4,6 x 3,6 cm, medföljer äldre etui; glaset med spricka PROVENIENS: Greve riksheraldiker Adam Lewenhaupt (1861-1944), Stockholm Fil. dr. Karl Asplund (1890-1978), Stockholm LITTERATUR: Oscar Levertin: Niclas Lafrensen d.y. och förbindelsen mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet, Stockholm 1899, sidan 172, jämför porträtt av yngre militär upptaget i katalogen Friherre August Filip Armfelt, född 1768 i Juva. Inledde sin militära karriär som sergeant vid livdragonregementet 1776 och två år senare som kornett vid livdragonregementet. Därefter studier vid militärskolan i Karlskrona och vid Collegium Carolinum i Braunschweig, åter till Sverige 1785. Från 1787 löjtnant vid livdragonregementet, samma år kapten i armén och stabsadjutant hos konungen. Överadjutant hos konungen 1790, vilken han åtföljde på hans resa till Aachen 1791. Major vid Åbo läns regemente 1791 och överstelöjtnant i armén och generaladjutant av flygeln 1792. Följande år avsked med tillstånd att såsom generaladjutant av flygeln kvarstå i armén. 1795 avsked ur krigstjänsten. Gift 1796 på Prestkulla i Tenala socken, Nylands län, med sin syssling Johanna Fredrika Lovisa Taube (1779-1846). Immatrikulerad 1818 på finska riddarhuset under nr 13 bland friherrliga ätter, verklig kammarherre vid kejserliga ryska hovet 1819. Armfelt avled den den 29 september 1839 i Storvik. Han ägde Viurila i Halikko socken. Karl Asplund - konsthistoriker, poet och samlare "Människor, som tas strängt i anspråk av sitt egentliga kall, finna i regel vila och rekreation i biintressen, hobbies som sätta i rörelse en intellektuell verksamhet. Samlarintresset hör i högsta grad hit, man finner det exempelvis mycket starkt utbildat hos läkare med påfrestande praktik. Att statsöverhuvudena och de ledande politikerna i våra dagar icke leva ett intellektuellt bekymmersfritt liv torde vara onödigt att påpeka. De ha också de mest olikartade hobbies." Ur Karl Asplunds artikel Den kunglige samlaren, publicerad i SvD den 30 oktober 1950. Karl Asplund hade redan tidigt ett starkt och brinnande intresse för konsten, litteraturen och poesin. 1915, som nybliven 25-åring, blev han filosofie doktor efter att ha disputerat med sin avhandling om konstnären Egron Lundgren, vilken också publicerades som konstnärsmonografi av SAK 1914-1915. Redan 1913 debuterade Asplund som poet med diktsamlingen Världsliga visor och kom att tillsammans med Gunnar Mascoll Silfverstolpe och Sten Selander gå under benämningen "de lyriska intimisterna". Under de följande åren 1914-1921 var han aktiv som konstkritiker i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet 1922-1934. Asplund härstammade från Jäder i Södermanland, där han föddes 27 april 1890, som yngre bror till Erik Asplund, botanist och docent i Uppsala. Bland de konstnärsmonografier som Asplund publicerade märks; Zorns graverade verk (1920-1921), Två gustavianska mästare om Niclas Lafrensen d.y. och Elias Martin (1925), Hjalmar Wicanders miniatyrsamling (1920-29), Nils Dardel (1933) och Carl Eldh (1943). Mellan åren 1929-1953 var han VD i AB H. Bukowskis konsthandel, 1962 publicerade Asplund sina minnen från tiden som konsthandlare i boken Konst, kännare, köpmän. En av Karl Asplunds stora passioner var miniatyrmåleriet och då med tonvikt på det svenska. I Konsthistoriska sällskapets publikation 1916 publicerade Asplund essän Den svenska porträttminiatyrens historia, där han drog upp huvudlinjerna från 1600-talet och fram till 1800-talets första hälft. Privat ägnade han sig åt att fylla sitt lilla kabinettskåp med miniatyrer från olika samlingar, varav flertalet förvärvades under åren på Bukowskis. Dottern berättar att pappas skåp dignade med miniatyrer medan hon fick nöja sig med lönnfacket på skåpets ovansida, där små